Orrin Woodward förklarar att alla människor börjar i dalen och blickar upp mot berget med ett medfött behov av att klättra. Miljarder människor är gjorda för att klättra men ändå är toppen praktiskt taget tom. Vad som händer med de flesta klättrare är att de börjar kompromissa med vad de verkligen vill ha. De börjar se allt fler mindre betydelsefulla saker som kan tillfredsställa dem för stunden. De är ovilliga att uthärda den smärtsamma klättringen och de flesta kommer att ge upp innan de når toppen.
På eventen med över 700 personer totalt runt om i landet i januari gick jag upp till Håkan Hellström – Din tid kommer och pratade om skillnaden på att vara en campare eller en klättrare. Det var ett samtal med Thomas Tidlund som inspirerade mig till att använda denna liknelse. Thomas är en fantastik ledare som tillsammans med sin fru Donna Johnsson kommer att vara aktuell på både omslaget och i en lång artikel i magasinet Networking Times i mars/april.
För att läsa Orrin Woodwards blogginlägg ”quitters, campers & climbers” i sin helhet <Klicka här>
De som slutar underhåller sig med saker för att inte konfrontera berget och gör vad som helst för att slippa klättra. När dessa människor inte vill se sanningen gör de allt för att försvara deras agerande och försöker faktiskt till och med värva andra till att inte vilja utvecklas.
Campare börjar klättra entusiastiskt men någon gång under processen stannar äventyret upp. Genom en kombination av de resultat som redan uppnåtts och smärta i samband med klättringen tar de sig inte vidare. Deras drivkraft sätts på prov emot bekvämligheten i lägret. De kan få en fin utsikt men deras bästa dagar är förbi då de landat i att de gjort jobbet ”ganska bra” hittills.
Även campare vet priset av klättringen men de är ovilliga att fortsätta betala priset. De är övertygade om att de ”bara vilar” men få kommer någonsin ta sig ur lägret igen. Några av de mest begåvade är lyckliga i lägret, har nått en bra livsstil men många lurar sig själva. Alla har rätt till att ta en paus, men inte för resten av sitt liv om de har betydligt större mål som är viktiga för dem. Ta en semester när det behövs men äventyra inte dina mål och drömmar.
Klättrare vägrar att ge upp oavsett hur smärtsamt det blir att klättra. De vet att de är här för att bestiga berget och är villiga att göra arbetet för att uppnå det. Klättrare vet att det för dem inte handlar om att få den bästa platsen i lägret eller att skaffa flesta prylar i tältet. En klättrare har drömmar och mål och vet att livet handlar om att fortsätta.
Klättrare har lärt sig att en av nycklarna till ett lyckligt liv är att fortsätta bli den som de var tänkt att vara. De når nödvändigtvis inte den absoluta toppen men de drivs av den ständiga önskan att fortsätta utvecklas.
En sann klättrare besegrar berget och överträffar sig själv i processen. Deras resa lämnar en väg för andra att följa till sina drömmar och mål. Det gör det möjligt för klättrare att lära andra lektionerna de har lärt sig genom livets bergsklättring.
Var och en måste ta sina egna beslut när de tittar upp mot livets berg. Ska du sluta, campa eller klättra?
Om du väljer att klättra kan du använda PGKU (Planera – Göra – Kontrollera – Justera) som kommer att vara en ovärderlig hjälp på din resa.
Mr Woodward avslutar med: ”Hjälp andra att lära sig livets lärdomar så att de kan föra dem vidare till ännu fler människor. Detta är vad verklig framgång i livet handlar om.”
Kloka tankar det där. Mycket glädje och livserfarenhet blir det om man utmanas av berget och hoppar över baslägret och istället klättrar tills man nått toppen. För erfarna klättrare går det fortare man alla kan, med hjälp, besegra berget.